I debatten om obesitas hos barn återkommer ofta frågan om vilka barn som egentligen behöver behandling. Ett argument som förs fram är att barn som trots obesitas har normala blodprover och normalt blodtryck kan avvakta med insatser eftersom risken verkar låg. En ny stor studie från Karolinska Institutet, publicerad i JAMA Pediatrics, visar att det inte stämmer.
Forskarna följde drygt 7 000 barn som fått obesitasbehandling i Sverige och jämförde deras hälsa med jämnåriga i befolkningen fram till 30 års ålder. Bland barnen som vid start hade helt normala värden hade nästan var tionde fått typ 2-diabetes vid 30 års ålder. I normalbefolkningen gällde det en av tvåhundra. Risken för högt blodtryck och rubbade blodfetter var lika tydligt förhöjd, trots att ingenting syntes i proverna vid start.
Normala provsvar vid ett enskilt tillfälle säger alltså inte så mycket om hur risken ser ut på lång sikt. De fångar hur barnet mår just nu, men inte vart det är på väg.
Studien visar också att behandling spelar roll. När barnens viktutveckling vände under behandlingstiden minskade risken för framtida sjukdom kraftigt, och det gällde oavsett om barnet hade avvikande värden vid start eller inte. Behandlingen skyddar alltså inte bara dem som redan är påverkade.
Vi vet nu enligt den här stora studien att barn med obesitas som ser metabolt opåverkade ut ändå har en kraftigt förhöjd risk för allvarlig sjukdom senare i livet. Det borde nu ligga till grund för hur vi resonerar kring vilka barn som erbjuds behandling och när.
Studien: ”Long-Term Cardiometabolic Outcomes in Children With Metabolically Healthy and Unhealthy Obesity” av Resthie R. Putri, Pernilla Danielsson, Emilia Hagman och Claude Marcus, Karolinska Institutet. Publicerad i JAMA Pediatrics, mars 2026.
